Nu kommer vi alla snart att dö i ett moln av vulkanisk aska. Åtminstone om man snabbt tittar på löpen idag så tänker man det. Blir det inte nu så blir det definitivt om ett år, då Katla spås ha sitt nästa utbrott.
Förutom att fundera på vilken position man vill bli hittad i så tänker jag att dom där förstenade gipsmänniskorna från Pompeji skulle man ju ha i trädgården. Lite som trädgårdstomtar dårå.
Spejsigt och modernt, ja?
Vad är psykologisk trygghet och hur kan det skapas?
4 veckor sedan
4 kommentarer:
Var är molnet!? Var är molnet!? Jag tittar och tittar. Väntar på att himlen ska förmörkas, E4:an stanna upp, människorna lämna sina bilar och alla stå och titta upp i himlen eller nåt. Men solen bara skiner och skiner.
Pompeijifigurer var en förtjusande idé! Lite svårmodig konst som liksom berättar en historia istället för en intetsägande tomte.
"Den här kallar jag Ångest och den därborta kallar jag för Girigheten, men min favorit är nog Acceptansen"
ja precis. var är molnet?
Acceptansen var ju kul :D
när du skriver så kul så saknar jag ditt bloggande faktiskt. som ju var kul det med till och från.
Tackar, men om jag bloggade t.ex. idag så skulle det nog mest bli såndär ironi som ingen förstår sig på och alla ba´ "dryg idiot"
Och alla skulle skicka hatkommentarer till mig och känna sig personligt förolämpade och jag skulle trampa ännu mer i klaveret och visa mig oförstående och sympatilös och alla skulle börja hata mig och sedan skulle jag inte ha några vänner.
Och då skulle jag ju bara ha kvar att sitta och planera i vilken ställning vulkanen ska konservera mig i.
Kuriosa: jag döpte pompeijistatyer jag känner till, som faktiskt finns.
Dryg idiot-facket har jag redan mutat in. Jag och en massa andra. Kör hårt WF.
Skicka en kommentar