Idag skickade jag ett litet paket på posten. Det är väldigt fint och mina festivalvänner skrattar och strycker mig över ryggen och säger att hon absolut kommer att tycka om det. Jag har klippt och klistrat och lärt mig att göra paket. Tar en bild på det innan kassörskan tar det och lägger i säcken. "Det kommer säkert fram imorgon" säger hon på leende Arvikamål.
"Hon är en keeper", säger jag tillbaka och kassörskan intygar att hon kan läsa vem det ska till. "Om jag kan läsa det så kan säkert brevbäraren göra det med" lovar hon innan jag går.
Nu är det dag nummer två på festivalveckan. Nästa vecka ska jag jobba och på fredagen slutar jag tidigt så jag kan åka tillbaka till henne. Tills dess får hon vara tryggt där hon satt sitt bo.
Evigheten. Det är alltså så här den känns.
1 kommentar:
men dussenuss du är ju värsta kär ju!!
Skicka en kommentar