Man måste andas. Det är lätt att glömma när man slappnat av så länge, att kroppen faktiskt gör det automatiskt. När man blir påmind om ett sånt faktum så blir det desto tydligare för en att man faktiskt måste andas.
För man måste andas. Först in, sen ut. I maklig takt och med måttliga mängder luft.
Det ger mig syre.
Jag behöver syre för att överleva. Syre, och en bröstkorg som kan röra sig fritt.
Vad är psykologisk trygghet och hur kan det skapas?
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar