Plötsligt sitter vi där en helt vanlig onsdagmorgon.
Klockan är strax över halv sex på morgonen och vi bestämde oss att åka in eftersom det var så kort mellan värkarna.
På en säng i ett rum på SÖS förlossningsavdelning ligger min tjej och bara ett par timmar senare så ligger där också en helt ny människa. Inte så där skorvig och blå som man ser på teve. Nej, rosaskimrande och len och alldeles ny. Min dotter. Min Elliot.
Nästan en vecka senare får vi åka hem. Det är helt overkligt egentligen.
Det finns inga fler ord för det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar