Jag har drunknat i ett hav av måsten. Vi köpte hus och flyttade in och sen stackade jag upp alla måsten i prydliga högar och började beta av dom. När högen började ta slut så stod min fru där bakom med tårar i ögonen och väskan i handen och sa att hon hade glömt hur jag såg ut när jag var glad.
Jag hade också glömt. Mitt uppvaknande var både brutalt och hälsosamt.
När jag gått klart min terapi hade jag mina prioriteringar klara för mig. Fru och barn alltid nummer ett.
Men jag säger det nu, om man inte aktar sig så blir man bortrövad av sin hjärna och sina bankpapper och kvar blir en tom kropp som fyller sig med chips och teve och senaren och plötsligt så finns det inget kvar utom den välbekanta lukten av tårar och svärord.
Så vi börjar om. För den här tjejen släpper jag inte taget om. Då druknar förmodligen både hon och jag.
Vad är psykologisk trygghet och hur kan det skapas?
4 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar