miss wall

Och M2.
Du kommer inte att höra av dig till mig när du är i Stockholm säger din vän. Och jag undrar varför.
Du vill inte såra mig har du sagt och jag blir uppriktigt förbannad. Vem är du att ta på dig rollen som min nemesis. Vem är du att tro att du betyder så mycket för mig. Vem tror du att du är, som har sån påverkan på mig.
Vi träffades i hela fyra dagar. Tre av dom använde vi till att hånglas. Jag sa redan från början att jag inte ville ha något förhållande, att jag tyckte det var ok att du hade mig som transition eller övningsobjekt efter att ha gjort slut med din kille. Jag är vuxen nog att förstå mina egna beslut. Terapeutad nog att hantera sviterna efter dom.
Och ändå. Jag vill inte såra dig säger du efter jag kysst dig.
Jag frågade om inte du också blev lite kär, och du höll med. Jag undrade om du tyckte att det var en dålig sak, att bli älskad. Du kysste mig till svar. Och sista dagen, timmar efter att du sagt att du inte tycker om mig på det sättet, känner jag igen det där i dina ögon när du lutar dig fram för att kyssa mig igen. Och med dina ord som motpol fattar jag vad du håller på med.
Så. Kom inte till min stad och gå omkring och tro att jag sitter och saknar dig. För det gör jag inte. Inte så mycket som du tror. Ta din projicering och åk hem till Eksjö istället baby.