En gång var jag gammal. Mina händer var trasiga och kalla. Ibland mjuka som ett barns, men under ytan var dom alltid gamla. Du höll dom i dina och sa att dom var de vackraste händer du sett.
En gång var jag rökare. Jag hade cigg i fickan och den stående gesten innan jag gick ut var att känna efter så att jag hade cigg, tändare och nycklar hem. Du sa att jag var snygg som rökare och jag kunde inte sluta för du sa så.
En gång hade jag hund. Varje gång jag vaknade stod hon där med öronen på sned och vackra svarta ögon. Vi promenerade över hela stan. Från Gröndal till Gärdet och hem till Alnö igen.
En gång hade jag ett förhållande som var krig och fred. Sanning eller konsekvens. Kärlek och hat. Du sa att vi alltid skulle vara tillsammans. Och jag blev äldre. Mina händer blev äldre och alla runt mig fick barn som blev två, tre och sju år. En gång hade jag en vän. En som vandrade omkring och letade hon med.
En gång skrattade jag och en gång grät jag med en intensiv känsla av att jag skulle dö. Jag blev 27 och 32 och vi åkte en gång till i bilen mot norr. Alltid med samma känsla i magen. En stor sorg som aldrig kommer att stanna kvar i den stad vi lämnar.
En gång var jag ensam på mitt rum och jag såg dig där nere på gatan. Mina händer följer mig och blir äldre dom med. Alltid äldre än mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar