positiv särbehandling suger

Vad är fan grejen med all jävla särbehandling som pågår i samhället just nu och en tid tillbaka. Alla har ju vant sig vid handikapp-parkeringarna eftersom dom har funnits så länge. Men jag har aldrig kunnat acceptera det där. Kan man köra bil så kan man fan gå ett par steg extra innan man kommer in på affären som alla andra människor. Handikappade tjötar ju hela tiden om att dom inte vill bli särbehandlade men ändå är det ingen som tagit bort gratisparkeringen dörr i dörr med affären eller videoteket eller bankomaten eller vad det nu är för ställe dom promt ska in på. Stanna hemma eller lär er att gå som vanligt folk.
Och sen då. Åker in på Maxi-parkeringen och bara kolla där, ett par ledig parkeringar uppe vid ingången, toppen dom tar vi. Men vänta nu vad är det där för skyltar. Jo titta nu har barnfamiljerna fått ytterligare en bit av samhällsresurskakan, som att dom inte hade nog redan. Barnbidrag, föräldraledigt, lönepåslag trots att dom inte jobbar, semester och ledighetsföreträde, trottoarerna, hjälp på bussar utan att be om det. Listan kan göras huuuur lång som helst och nu har dom tamejfan fått familjeparkeringar också. Singlarna kan stå längs bort från affären för dom är ju så hurtiga så dom kan gott gå den längre biten. Vi måste ta hänsyn på kvällar för barnen ska sova och på morgonen får vi inte sova ut för deras skrikpåsar vaknar tvångsmässigt i ottan. Vi fick inte vara med när dom hade kul och gjorde ungen men vi ska minsann vara med och betala efteråt.
Mark my words, vi kommer att bli som USA med all jävla särbehandling. Vi kommer att få ännu fler missnöjespartier som ska företräda alla dessa grupper och sen blir det krig om förmånerna och vi normala människor som inte har vare sig partner eller barn kommer att få betala hela kalaset.
Helt plötsligt vill jag kräkas av juliska. Och vad är grejen med att cyklister har en helt egen fil att köra i, dom kan väl köra på vägbanan som alla andra så det blir lättare att köra över dom. Jag fattar inte hur man kan leva med sig själv i dom där spandexbrallorna, fula illgula glasögon från nån framtidsfilm och nå jäkla flöte på huvudet. Hallåå 80-talet ringde, dom vill ha sina cykelbyxor tillbaka.