happy holidays you bastards

Jag har kommit på varför jag inte behöver nån kalender som alla andra människor tycks behöva. Det är helt enkelt så att jag har ingenting att skriva upp. Jag har inget att skriva upp eftersom det jag skulle behöva skriva upp, till exempel möten eller roligheter, inte behöver någon almanacka för att kommas ihåg. Jag kan lätt komma ihåg alla datum jag ska göra saker med andra människor. Nämligen aldrig. Sen jag flyttade till storstan så är det löjligt tydligt vad viktighetsfaktorn kan göra med folk här. Till exempel gör den att man måste ha en almanacka. Så man kan skriva ner alla sina viktiga grejer. Jag gör aldrig något viktigt. Inte ur ett samhällsperspektiv allafall. Oviktigheter som jag ägnar mig åt är t ex hjälpa B med hennes senaste strul, kan vara allt från att flytta en gång till eller att härbärgera henne som flykting från nån idiotkille. En annan ovikighet jag sysslar med är att lyssna på U när hon vill ha hjälp med att hantera sin killes depressionsskov. Jag gör aldrig viktigheter som networking eller workshops eller jobba över. Det gör dom andra. Därför är jag ensam. Därför har vi bara varandra. Du och jag Emil. Du och jag Alfred.