Stackars dumma Harold

Torpshammar. Där bodde min farmor och farfar. Farmor blev bortlovad som ung och fick flytta dit innan hon ens träffat farfar. Dom bosatte sig på en fin gård nedanför sveriges mittpunkt Flataklacken dit barn och barnbarn åkte varje sommar många år senare för att sätta eller ta upp potatis. På vintern grävde vi enorma snökojor och åkte kälke nerför backen. Mot sjön där jag och farfar rodde och fiskade när jag var väldigt liten. Under hösten låg det alltid ett älghuvud på gården som alla hundar gnagde på och min farfar drack kaffe på fat. Bakom honom hängde tavlan med älgjägarmotivet som jag gillade och bössan bredvid. Skrotbilen står forfarande kvar i skogsbrynet, täckt av mörkgrön mossa. Utedasset står också kvar. Dit var man tvungen att gå mitt i natten på vintern om nöden kom. Farmor hämtade in ved från vedboden och eldade i spisen för att kunna laga mat. Hon bakade världens godaste segkakor och min syster var smart nog att sno receptet. Dom smakar dock aldrig som farmors gjorde. Sommaren var aldrig så vacker som hos min farmor och farfar i Flataklacken. Jättelika körsbärsträd som lyste röda av miljoner bär och en hel vägg med rabarber stora som basebollträn. Smultron, vinbär, krusbär och häggdoft. Och i den lilla sommarstugan, där farmor och farfar bodde innan det stora huset byggdes, låg sockerblocket som vi fick klippa bitar ur med den stora tången. Nu har giriga släktingar sålt gården till nån okänd människa och det blir väl inte någon fler tur upp dit gissar jag. Jag skulle ha köpt gården bara jag haft pengar.