alla har ju problem

Jag pratar med en vän som är under ytan. Det är så hon säger, och jag lyssnar när hon gråter och jag kan se framför mig hur hon skakar och är ledsen. Jag kan inte göra så mycket eftersom jag vet att det är vanskligt att erbjuda råd till någon som verkligen behöver dom. Två saker kan hända när man gör det.
Antingen följer dom råden och upptäcker att det blev fel, sen är ens kommande råd inte mycket att komma med, förtroendet för den som gett råd blir skadat.
Eller så följer dom råden och upptäcker att det fungerar, men med det kommer också faktumet att dom inte behövt komma på dom själva och alltså bara gjort som nån annan sa. Det är inte samma sak att känna sig duktig över något som nån annan sa åt en att göra. Dessutom är mina råd till henne lika känsliga som hon själv är just nu.
Så jag lyssnar mest. Säger ja och jasså och ibland undrar hon vad jag tycker.
Jag säger att två personer som säger att dom älskar varandra men ändå inte kan hålla ihop, kanske inte har ett fungerande förhållande. Hon säger att alla förhållanden innehåller problem, och att alla par har problem dom måste lösa. Jag säger att relationer som bygger på strategier inte fungerar som dom ska. Hon säger att alla som är ihop har ju "massa skit" som dom måste gå igenom.

På vägen hem tänker jag på vilka sorters problem man kan ha för att dom ska liksom räknas som förhållandekritiska och vilka som bara är vardagsskit som man måste ta sig igenom.
Egentligen tror jag att det bara finns dom två kategorierna. Den ena kategorin bråk handlar om hur man förhåller sig till verkligheten, det som psykologer brukar kalla "argue about reality". Vi uppfattar ju världen på olika sätt, fast den egentligen bara är på ett. Inget är relativt egentligen. Min uppfattning om att det står ett paket mjölk i kylen eller inte har inget att göra med om det verkligen gör det. Det finns säkert många som gärna skulle bråka om det. Det är inget förhållandekritiskt bråk dock.
Sen kan man dansa bak- och framvalsen med varandra. Jag älskar dig men vill inte ringa/smsa/vara med dig. Ägna timmar eller dagar åt att försöka bestämma, oftast i första hand, vad den andra vill med förhållandet eller relationen.
Jag skulle hävda att bråk som innehåller ens uppfattningar om världen eller något i den, är lika oskyldiga som dumma. Man kan ha dom eller inte ha dom i relationen. Det är inget som för min del förändrar mina känslor för den jag tycker om.
Har man däremot bråk som handlar om att man känner sig eftersatt, kränkt, undanskuffad, bortprioriterad eller andra saker som gör att man får det där magontet, är det dags att fundera på vad det är för slags relation man har egentligen.

Så tänker jag.