my prrrrecious smärta

Det här är ett underligt fenomen. Och ett ännu knepigare ställningstagande av vissa.
Det här är bara ett exempel, men vi kan garanterat kvantifiera det till något generellt skulle jag tro.
Jag pratade precis med min bordskollega om smärta. Han sitter just nu med en halsduk runt halsen och ojjar sig över att han har nackont, varför jag erbjöd honom lite av min voltaren-gel. Perfekt om man har muskelvärk eller liknande. Hans svar var lika överraskande som ogenomtänkt, och inte helt utan stolthet i rösten;
-Nä jag använder inte smärtlindring eller andra medicinska preparat.

Vad är grejen med det undrar jag. Följdargumenten kom som på löpande band och var två till antalet.
1. Jag tror att om man har ont i musklerna så är det av en anledning.
2. Det går över om ett par dagar.
Sen kom det en drapa om att man faktiskt inte behöver sådana preparat eftersom kroppen helar sig själv efter ett tag samt att han inte ens ätit en ipren. Blablabalaa

Ursäkta mig medan jag tittar i kalendern och konstaterar att det faktiskt är 2008. Vilket jävla new age dravel alltså. Allvarligt talat. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag försöker förklara att om man har muskelvärk eller är stel så kan det vara bra att smärtlindra så att man kan börja röra muskeln igen (vid det här laget tittar han så klart på mig som om jag hittar på allt..). Då mjukar man upp den igen och slipper kronisk stelhet och de följdeffekter det har på kringliggande kroppsdelar.
Han säger att han kanske har muskelbristningar och att det kanske inte är bra att röra så mycket på sig då. Jag kontrar med att muskelbristningar har man om man tränar och att det är en bra grej om man vill ha större muskler (muskelceller brister och det byggs upp nya runt om).
Inte heller det köper han utan hittar en ny infallsvinkel, nämligen att han faktiskt inte brukat mediciner sedan barnsben och att han fortfarande är i livet.
Här ger jag upp med ett mjukt skratt, lite som åt en treåring som ritat en ful teckning åt en.

Vad är grejen med att vägra äta vanlig receptfri smärtlindring. Och dessutom lägga nån slags stolthet i det. Jag tror att problemet är att dessa personer aldrig haft en ordentlig sjukdom. När jag pratar med en annan vän som haft cancer om dom här grejerna så skrattar han bara högt och hånfullt; -Höhöhö.. vill dom ha ont så låt dom ha det då.

Jag och min kompis läkaren hade en gång en diskussion om detta och hon sa det som jag tycker är det bästa argumentet. Samma som jag faktiskt avslutade hela diskussionen med;
Varför ska du gå omkring och ha ont när du inte behöver?