Så sitter man där. I stolen, och till slut så kan jag inte hålla i mig i stolskarmarna längre.
För om man sparat gråt i trettio år så kommer den ut förr eller senare.
Och då sitter man där, och gråter som det barn man var när det man gråter över hände.
torsdag, april 10, 2008
lightblogg
Posted by .perpotator at 01:05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
bra.
Instämmer med föregående talare...
Skicka en kommentar