Till vännen som frågar, och andra som undrar, säger jag;
Jag ger det helgen. En helg. Den här helgen. Tänker ifrågasätta, undra, pressa, vädja, lyssna, kompromissa, förstå, känna efter.
Sen tvingar jag mig själv att gå vidare. Hur ont det än gör.
Bort från msn. Bort från telefonen. Bort från mitt liv.
Massa ånger och ångest kanske, men hon måste bort om jag ska klara mig själv. Om jag ska överleva.
Som att göra en bypass på sig själv. Utan bedövning.
Vännen säger att man hittar tillbaka.
Om jag hittar tillbaka..
Kanske.
5 Tips för en Snygg och Praktisk Café Inredning
1 månad sedan
4 kommentarer:
jag skickar lite kraft till dig över nätet. här kommer den: €#x%#€x#&%#.
Du har inte så stor koll på livet va? Att pressa ngn att tycka som man vill funkar sällan (aldrig), men det kanske du inte insett än?
Du gör bort dej mer och mer. Och mer. Och mer. Och mer.
Skäms du inte över ditt beteende?
/Emma
Wow!
Emma, du vet uppenbarligen ingenting om vad det här handlar om.
Att du inte skäms
över ditt beteende.
Skicka en kommentar