party pussy

Kursdeltagarna är över förväntan. Jag hade väntat mig fjäderboa och batik, men det visade sig vara "helt vanliga människor", som en tre meter lång deltagare sa på lunchen. Sen kallade han min stil för "som Di Leva liksom" och poängterade att det var en positiv sak.
På fikat lämnade jag bordet med ett pft när en annan av de "vanliga människorna" började prata om hur fantastiskt det är att det här med att prata med djur verkligen fungerar. Kvinnan som spelat trummor med indianer i Bolivia höll med.
Annars har dagen bestått i att jag med min allvarligaste stämma försatt min jätteroliga stolsgranne i något slags sovtillstånd enligt honom själv. Sista gången fick jag peta på honom flera gånger medan jag illa övertygat och aningen nervöst sa till honom att "nu vaknar du.. nu alltså!".
Själv tillhör jag fortfarande skeptikerna och jag behöver fortfarande lite övertygelse innan jag blir lika frälst som andra i klassen. Om jag nu vill bli det. Vi pratar mest om saker jag redan visste från böcker, men det är så klart kul att öva på dom också. Även om det känns liiiite koko ibland. Jag tänker nog inte öva på mina kompisar faktiskt. Jag har ju ett rykte att leva upp till liksom. Tror jag allafall. Äh, vi får se.
Imorgon ska vi öva på de saker som jag egentligen är mer intresserad av. Nämligen det här;



Instant inductions, som kan bli ganska tufft. Hoppas jag.