tisdag, januari 13, 2009

bredbandsbolag is a bunch of motherfuckers

Telia varslar 1200 pers idag. Förra året varslade dom 1300 pers. Folk går från fast till mobil telefoni säger dom, och med det förloras det pengar. Det borde dom väl tänkt på innan dom började trycka ut mobiler och abb för inga pengar alls tänker jag. För vem har råd med sådan vardagsredundans som dubbla telefonabb liksom.. Många jag känner jobbar inom telecom och bredbandsvärlden. Alla är lika oroliga varje dag dom går till jobbet. För vi vet att just den här dagen kan vara den då vi blir kallade till ett "kort avdelningsmöte" eller "presentation av den nya organisationsplanen" aka We gonna fire your sorry ass. Kick off kallade vi det på Bredbandsleverantören.

Mitt förrförra företag anställde mig, för att en månad senare, samma dag som alla nyanställda gjorde sin presentation, med en powerpoint tala om att besparingspaketet "kommer att ha viss personalpåverkan". På Bredbandsleverantören, som jag jobbade för innan, hann jag med fyra varsel. Jag klarade mig genom alla, men som många vet så kan det ofta vara värre för de som blir kvar efter ett varsel. Det är som att ha klarat första rundan rysk roulette liksom.

Och årets andra dagar predikas det codes of conduct och företagslojalitet till höger och vänster. Man ska ställa upp på löjliga kontorsregler och sitta med och gilla fåniga förslag från småpåvar och projektledare. Man ska komma i tid och ta med sig telefonen på lunchen. Ställa upp på gratis övertid och göra jobb som någon annan skulle kunna få en anställning för. Prata jobb på lunchen eller gå med på spontana småmöten i korridoren på väg hem. Inte säga emot på stormöten och gilla alla nya produktidéer eller hur dom genomförs. "Marknadsavdelnigen har hittat en ny trådlös grej på teknikmagasinet och vi tänkte att den här den kan bli nästa års heta mojäng. installera den i vårt nät till imorgon tack".

Men var är lojaliteten från arbetsgivaren, när styrelsen inte har råd med julklappar undrar jag. När det ska sparas pengar för hundrade gången. Under mina år på Bredbandsleverantören så sparades det pengar varje år. Ingen vet var dom sparade pengarna gick eller när det skulle var färdigsparat. Eller ens hur mycket vi faktiskt sparade. Som arbetsgivare behöver du inte var lojal för fem öre. För dom vet att vi är i deras våld.

Jag är ganska trött på det evinnerliga tjatet om att spara pengar. Eller att så fort det går lite trögt så kickar man hundra random personer. För att kvartalet efter ta in femtio konsulter för att klara alla försenade installationer. Jag är trött på att företagen kräver hundraprocentig lojalitet men ger ingen tillbaka. Det är faktiskt så att dom ska vara fan så glada att någon faktiskt ställer upp på att jobba 8 timmar om dagen för jordnötter. Vi lägger vår bästa tid i livet på arbetet. Från ca 20 års ålder tills vi är 65 i bästa fall. Vi ger dom våra dagar, då det är som ljusast eller varmast. Vi ger dom helger ibland. Vi ger dom mitten av våra liv, den tid då vi är friskast och orkar mest. Och när pengarna i företaget tryter ska vi stå med mössan i hand och be snälla goa herrn om att få stanna kvar.

Vi har på ett tydligt sätt gått från ett produktionssamhälle till ett konsumtionssamhälle. Där vi inte längre bara konsumerar skor och mobiler, utan också människor. Du och jag är jävligt expendable på en arbetsplats.

Jag säger att det är dags att säga upp sig. Alla som sitter på ett jobb där dom varslar borde fan dra därifrån fortare än nån i ledningen hinner säga flaska en gång. För vem vill ha en arbetsgivare som är så ilojal egentligen.

18 kommentarer:

Anonym sa...

Så sant som det är sagt. Och samma visa från politikerna. Vi måste spara, vi måste spara. Drar in på dagisfröknar, sjuksyrror, vårdplatser och omsorg. Men hur mycket sparar vi? Och var är dom pengarna? Och varför går min pytteskuld till kronofogden när Nordeas eller SEB:s jätteskulder rensas upp med skattepengar. Mina skattepengar. Som jag har betalat in för att få dagisfröknar, sjuksyrror och vårdplatser.

Ge oss tillbaka bytes-ekonomin. Där bara de klarade sig som kunde nåt på riktigt. Så kan kostym-arslena få svälta ihjäl.
/B

John sa...

Men gör det då. Skit i dom och starta eget. Sen kan du komma och gnälla!

.perpotator sa...

jag har redan ett eget företag.
sen undrar jag vem som frivilligt vill starta det i sverige.

30+ sa...

Äh John. Va? Vad är det där för ett argument? "Om du inte gillar det, starta eget." Man måste väl för fan få kritisera om någon annan har ett korkat beteende.

Slick sa...

Problemet ligger nog också i den svenska mentaliteten. Vi är inte några franska bönder direkt, som attackerar Monsieur le Presidènt med högafflar när något inte är som vi vill - vi muttrar litegrann och så gör vi som de säger ändå. Revolution mot företagsledningen, .perpotator, vad säger du? Du, jag och ett par högafflar. Kanske får vi med oss 30+ också.

30+ sa...

Count me in!

Jäl sa...

Så otroligt bra och så otroligt rätt!!
Allt är ju fel från början, jag är arbetsgivare, jag ger mitt arbete och mitt liv för som du så klokt skrev, jordnötter.

Tack!

.perpotator sa...

och dom andra kan vara arbetsgivartiggare!

min uppsägningstid. tre minuter eller så lång tid det tar att gå ut genom dörren.

Anonym sa...

Well, nu kanske inte telia är den lämpligaste att representera arbetsgivar skrået.
Ju större företag destå mer uppsamlingsheat för 5-5.or och andra halvfigurer som blir småpåvar och kontorsführers.

Wolfram O´boy

Sofia sa...

Fast när man är arg på sitt jobb så kan man tänka att man gör det för pengar. Men får ju betalt. Och så himla peanuts är den väl inte eller? Då kan det ju kanske vara ok att inte älska varje minut. Bara gå dit, göra sina timmar liksom. Eller jag vet inte. jag har aldrig haft ett sånt jobb.

.perpotator sa...

det är inget fel på mitt jobb. jag gillar det. och visst, lönen är bra. den är däremot inte ens i närheten av vad jag anser min tid är värd. andra säljer sig billigt för att dom tror att de gör någon skillnad i världen, eller för att dom helt enkelt inte har något liv.
jag vet vad jag värderar högst och det är tid.
poängen är att systemet är kuk.
företagare måste börja se världen på ett annat sätt och inse att dom faktiskt ska vara glada att folk vill jobba åt dom. sen måste dom ge fan i att stacka upp pengar på hög som nån annan jävla hamster på crack.

Fredrik Welander sa...

En av de bästa bloggposter jag läst på mycket länge. Alla rätt liksom. PÅ en arbetsplats arbetar massa anställda människor som egentligen inte behöver/vill ta ansvar utan mest glida runt och få sin lön. Det skapar en hel lista av psykosociala diagnoser där du hittat några och kommentarerna här nedanför visar på några till.

Det är poetiskt på något sätt.

Torsten sa...

Jag gillar din post! Maktbalansen mellan företag och arbetstagare är skev och då kan det bli som du beskriver.

Haken är ju att det i praktiken inte alltid är så lätt att lämna ett arbete för principens skull.

Företaget är, tyvärr, inte lika lätt utbytbart för mig som jag är för företaget.

Särskilt inte i en lågkonjunktur.

Anonym sa...

Men sluta jobba då! Oj justa ja hur ska jag nu försörja mig... ööh. Flytta ut i skogen/husvagn lev på socialbidrag... går nåt istället för som många andra se dig själv som offer... Du som alla andra har något fullständigt fantastiskt unikt: förmågan att själv kunna styra och välja! Grattis.

.perpotator sa...

"du har alltid ett val"-argumentet är kanske ett av dom dummare som finns. speciellt används dom när det gäller pest eller kolera. jag orkar inte ens kommentera allt korkat som kan deriveras ur den där sista kommentaren.

30+ sa...

Så om maten vi äter är förgiftad så ska vi sluta äta? Om jobben vi har är kass ska vi sluta jobba?

Det funkar inte så, och det vet anonym också. Det var ett satans mästrande, måste jag säga.

Det är inte Perpotator eller vi andra arbetstagare som är den felande parten här. Vi gör bannemej det som förväntas av oss drygt 200 dagar om året. Av oss förväntas lojalitet och en "ställa upp"-attityd. Men inte tvärtom. Det är det som är dåligt. Fatta. Eller vad var det i ursprungstexten du inte begrep?

Anonym sa...

Det är inget mästrande. Som om det inte finns förutsättningar i Sverige att göra vad man vill och att begränsningarna ligger i en själv?
-Studera gratis
-formulera en företagsidé och starta eget med starta-eget-bidrag
-byt jobb till en annan arbetsgivare som man trivs med...
-stick utomlands och jobba med volentär...
Det var bara några alternativ. Inför medborgarlön till de som inte vill jobba, en minimal lön och låt oss som vill jobba tjäna ordenligt istället.

tack för fisken

.perpotator sa...

Lyxåsikter och bidragslösningar.
Och visst finns det möjligheter, men begränsningarna ligger ju i människan. Annars hade alla kunnat bli rock- eller idrottstjärnor, företagsledare eller rymdpiloter.
Medborgarlön däremot är en jättebra idé. Hade vi det skulle jag inte slösa en dag till av mitt liv på arbete.
Alla som frivilligt vill slösa sitt liv på att jobba är våldtäktsmän.