regnet ba, ner i nacken och jackan blev blöt för jag har gått ute länge och mina skor är blöta och fula efter bara en dags use. svarta och blanka som en spegel i en tjärn där brevid huset jag föddes. djupt var det, fast förmodligen för att jag var liten. det växte fingersvamp vid en stubbe och låg kottar på stigen som åt andra hållet ledde hem. hem till vitt hus med torkvinda och en gul väghyvel på gården (jag har en bild). mammas hund och en igloo med pappa. jag minns honom lite. det rycker i armarna och jag håller i min själ igen för det stormar på söder inatt. mitt huvud skallrar mot rutan på nattbussen och jag tänker att jag skulle flytta till stan. men vad skulle det göra för skillnad dårå. de va lediga armar och ben överallt men jag vill bara hemhemhem. blicken fastnar på rutan och plötsligt försvinner ljuden tillsammans med mitt medvetande. det blir en tystnad som jag är van. kliver av och går dom snabba kliven hem. hemma igen.
vant äre. ja.
söndag, januari 25, 2009
stockholm02:45
Posted by .perpotator at 03:02
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vissa dagar är man som lite äldre än andra dagar. Tänker jag. Och det är bra. Det med.
Eh?
Du passar inte i rollen "försöka var djup", det blir otroligt fel och patetiskt.
pft.
jag passade jättebra i rollen "full" dock.
"försöka var djup".. haha, det låter som att du är fjorton. fast det kanske du är också
Jag tror att anonym är fjorton. En patetisk fjortonåring som har fått nobben. Det är lite synd om henne tror jag. För sådär korkad kan man inte vara utan att det är synd om en.
Skicka en kommentar