jag bloggar inte, därför är jag

Jag har ingen lust, och då blir det så här.
Min lust att hänga på internet går i motsatt riktning som min lust att hänga med folk afk. Just nu är jag less på alla som mailar när dom har saker att säga, alla som messar mig på msn, alla som skickar sms istället för att ringa. Min lust att umgås på riktigt är större. Alltså ringer jag de jag vill prata med. Jag åker till dom jag vill träffa, och jag bloggar inte under tiden.
Det är kanske inte optimalt, men det är så jag gör.
Nyss såg jag det här;


Och det fick mig att le. För visst är det lite igenkänning till en början. Men efter två minuter slutar det vara kul och det han säger blir pinsamt tydligt. Dock kanske inte för oss som faktiskt tänker oss för.