det är inte musiken det är fel på. det är mig

Det är fruktansvärt tomt i mina spellistor. Jag måste hitta ny musik som väcker mig.
Min musikmapp på datorn är precis som jag. Tom inuti.
Och att vara hemma ensam i en hel vecka gör att jag blir helt blasé. Jag står i luckan mot världen och tittar på mina vissnade blad. Det som var en djungel här ute för två månader sedan. Nu är det ett trasigt pussel. Bitar som ligger på golvplattorna kommer aldrig att göra det helt igen. Jag är stel i ansiktet och försöker tina upp mig själv med en kopp kaffe i korgstolen. Det är blekt. Du frågar om jag tänker på henne fortfarande. Varje dag svarar jag i huvudet och mina läppar rör sig inte. Avslöjar inget. Du kan inte få veta. Jag önskar att jag kunde ge dig det du vill ha. Jag önskar att du kunde. Ser på dig när jag ligger ovanpå. Dina ögon letar i mitt ansikte. Jag försöker gömma mig. Du smeker och ler igen. Säger att du ser mig ändå.
Vi ligger så hela dagen.
Det är något speciellt med att bara se varandra.
Som att det skulle räcka.