Ikväll är det en konsert jag vill se. På Debaser. Så kommer den gamla trötta gubben i mig å ba; Alltså, måste ni börja konserten så seeeent när det är mitt i veckan. Om förbandet ska starta 21.30, då betyder ju det att dom går på kanske klockan tio då ok. Dom spelar kanske i trettio minuter och sen ska huvudakten på efter dom. Det betyder att det är en halvtimme minst för att sätta om scenen och så. Ok, då är klockan 23.00. Bandet ska spela i två timmar med paus mellan. Nu är klockan ca 01.30 när bandet har spelat klart.
Sen tar det mig säkert 30 minuter att komma från spellokalen till min sängplats, dörr till dörr då. Klockan är då 02.00.
Men alltså Debaser, jag ska fan upp å jobba imorgon!
Jag ska fan maila till Debaser om att dom kan börja sina konserter klockan sju istället. Det är inte så att det kommer att bli färre folk som kommer, eller att dom kommer att stanna kortare tid, snarare tvärtom faktiskt. Det var länge sedan jag tyckte det var både värt och coolt att komma outsövd till mitt jobb. Och att komma bakfull till jobbet, simla barnslo att göra det faktiskt.
Vad är psykologisk trygghet och hur kan det skapas?
4 veckor sedan
5 kommentarer:
Men vafaaaan! Sov middag då, gubbejävel!
hahaha, just så.
/the old lady.
Jag har gått över till teater istället. De håller humana tider eftersom de har många pensionärer i publiken. Och man får ändå dricka vin i pausen.
Teater är bäst. Fast inte om allt är vitt och folk skriker och smäller i dörrarna.
Usch nej.
Den senaste var allt färggrant och det var stora blommor på scenen och lampor i olika färger. Det är bra.
Skicka en kommentar