måndag, mars 12, 2012

rant

Alltså det här med att folk är så jävla dumma i huvudet, det får man ju se lite då och då varje dag. Mest får man se det på olika forum.
Forum, det är internets svar på fria torgmöten och resultaten är ungefär desamma. Det börjar med ironi och slutar med slagsmål.
Vi har ett forum på jobbets intranet så klart. Det är en ständig källa till skratt och förnöjelse. Just idag kan man till exempel läsa om hur chefen skulle kunna muntra upp sina hårt slitande arbetare;

"En högre chef kan till exempel visa sin uppskattning genom att:
Ge alla samma julpresent.
Ge en valfri julpresent.
Ge en fin julmåltid.
Ordna en trevlig julpub.
Besöka enheterna med ett färdigt anförande.
Besöka enheterna med fokus på de anställda.
Utnämna årets förslagsläggare.
Uppmärksamma de som gjort något bra genom att tilldela medalj, diplom eller annan belöning."

När jag läser det där inlägget för kanske tionde gången så vill jag nästan börja gråta. Nä, jag vill nog mest skrika högt av julilska faktiskt. Förutom den onormala fokuseringen på julen så undrar jag vad det är fel på att få vanlig jävla lön för sitt jobb?
Alltså får ni inte lön för ert jobb eller? Är det inte så vi liksom gör i samhället, att vi säljer vår tid och kompetens för pengar.
Vad är ni fem år gamla eller. Presenter och mat, är det vad ni vill ha så skulle jag rekommendera regression faktiskt. Tillbaka till femårsåldern ungefär, då kan ni rita teckningar och få ett glas saft som belöning av mamma.
Är det sedda ni vill bli så kanske artist eller skådis skulle vara nåt. Stå på en scen och få applåder och sen gå ut och äta jultårta i logen. Snacket om att chefen ska "komma och se hur vi på golvet har det" får mig att vilja kräkas. Det är väl det som det där äckliga "chefen undercover" går ut på också för den delen. Det är klassvidrigt och patriarkalt och jag vill inte vara med i era generella yttranden om hur det borde vara. Jag är inte med i eran klubb alls faktiskt. Jag åker till jobbet för att jag behöver pengarna till min familj. Jag jobbar här i åtta jävla timmar om dagen. Dom åtta bästa timmarna om jag får lov att understryka hur viktig tid ni får av mig.
För den tiden ger dom mig en bra slant faktiskt. Jag vill inte ha nån chokladask eller diplom eller klapp på axeln när jag gjort det jag är här för att göra ok. Lämna mig i fred så jag kan jobba och sen åka hem till min familj och göra dom saker jag gillar.

Hela den där grejen med att chefen ska se en och ge en nåt fint som tack för att man gjort det man är anställd för, det är så jävla underligt. Det är också väldigt sorgligt att vuxna människor faktiskt inte har högre självkänsla än så.

Inga kommentarer: