Stackars dumma Harold

Brottsling. Jag startade en kriminell bana när jag var liten. Inget allvarligt men givet mina förutsättningar som t ex stöd hemma och vänkrets så kunde det gått riktigt illa. Vi sprang omkring på byn och krossade rutor, gjorde inbrott på alla ställen som vi hittade, t ex gamla hus eller skolan. I stort sett alla ställen som fanns tillgängliga gjorde vi inbrott i. Stal cyklar och sabbade bilar och mopeder. Stal sprit av polares föräldrar och snodde pengar från i stort sett alla på skolan och badhuset. Den sista stöten vi gjorde kostade mig skammen att sitta i rättegång och jag sa upp bekantskapen med min bästa kompis. Jag tänker ofta på att det kunde gått väldigt illa för mig. Jag umgicks med i stort sett idioter och vi hetsade varandra att göra allehanda dumheter. Många gånger träffade vi polisen och många gånger kom mamma på mig. Ingen gjorde något. Allra minst jag. Men vaddå, hur mycket tänker man på framtiden när man är fjorton. Jag trodde som alla andra att jag var odödlig. Nu för tiden har jag faktiskt ibland nytta av mina dåliga ungdomssidor. Jag skulle inte rekomendera folk att vara en idiot men man har betydligt mer av att göra dumheter än att sitta på sitt rum och göra som föräldrarna säger.