Stackars dumma Harold

Camping. Campingar har varit en stor ingrediens i mitt liv. Jag har vunnit mycket på det, men också förlorat massor. Flera tjejer, kompisar och hångel, och massa roliga fester inkluderat på båda sidor av myntet. Varje sommar stod bilen och husvagnen klar för avfärd. Till Ljusdal eller High Chaparall. Många år åkte vi till Öland. Sträckkörde från Stöde, det är över 100 mil, eftersom Leif promt ville att vi skulle hinna fram innan campingen stängde. Vi hann aldrig utan fick ställa upp husvagnen utanför och vänta på nästa morgon. Campingar är för mig fortfarande väldigt mysigt. Jag träffade alltid massa nya människor, oftast tjejer, och jag har gått många upptäcksfärder på egen hand. Intrycken är otaliga och när jag tänker på det nu så kommer lukter och ansikten fram. Kvällar på Böda Sand med en dubbeljapp och cola, barfota på smala stigar med enebuskar och barrträd. Havslukt och den där tjejen vars pappa var lik kungen på pricken alltså. Hon skickade sin lillasyrra att fråga efter mitt namn och jag skrattade för mig själv när jag fattade att det var därför den där lilla tjejen kom fram till mig och undrade vad jag hette. På High Chaparall kom min mamma på mig att röka för första gången. Hon lånade min jeansjacka innan jag hann ta ut paketet och senare kom hon hem och slängde paketet på bordet framför alla. Hon sa inget och jag vågade inte heller prata på flera timmar. Om ni kände min mamma så skulle ni förstå varför.