fredag, mars 04, 2011

doidoi

När hon vänder ner huvudet mot knät och säger; "det är inte värt det". Då tänker jag på han psykologens ord, han som jag inte kan namnet på, att insikt, det händer. Insikt händer säger han och när man verkligen kommer till insikt så står man redan på andra sidan ån. Man har redan börjat med det man kom till insikt om.
När jag slutade röka så var det för att jag faktiskt inte vill dö i någon hemsk sjukdom. Mina sista cigaretter var fyllda med sån dödsångest att jag till slut inte kunde ta halsbloss ens. Därför vet jag idag att jag aldrig någonsin mer kommer att röka. Det kommer aldrig att hända att jag utsätter mig själv för något så destruktivt. För livet är bättre. Alla gånger är det bättre.


Och vi har en fin balkong nu. Finare än förut nästan. Fast jag saknar mitt gamla boende. Så invant och fint liksom. Nu bor vi tillsammans. Vi har blandat grejer och när jag packar ner mina böcker så slinker några av hennes med och jag tänker att.. eller jag tänker inget om det. Det är bara så det ska vara. Från och med du. Böckerna får vara där därför att dom ska vara där nu.
Hon pysslar och grejar hemma nu. Med pysselsaker och kartonger. Hon lägger mina saker där hon tycker att dom ska vara och ställer in glasen i ett skåp hon valt. Hon frågar om hon får kasta dom här och jag säger ja.
På lördag vill jag äta frukost på balkongen och snart har vi sett alla viktiga filmer som jag vill att hon ska se. Jag hittade ett kassettband med Bob Dylans Blonde on Blonde som jag ska spela för henne i bilen. Jag hoppas att hon gillar det.

Inga kommentarer: