dröm

I drömmen gick jag på enorma styltor genom landet. Jag skulle hem.
Alltså styltorna var så enormt långa så ibland kunde jag sätta mig ner på ett hyreshustak för att vila lite. Grejen var att i början gick det jättebra att gå på dom, det liksom flöt fram och jag hade inga bekymmer alls med höjden. Sen började jag inse att om jag faller så dör jag med stor säkerhet. Efter den insikten så vågade jag inte gå längre, och till och med att sitta på hustaken var en svår plåga för rädslan.
Plötsligt säger jag till mig själv att fan ta det här, och blir arg så arg på styltorna och på vägen nedanför mig och på hustaken runt om mig, men mest arg är jag på att jag inte vågar gå längre, och plötsligt kan jag gå på dom igen. Jag springer faktiskt lite också. Samtidigt som jag svär över min situation och styltorna.

Se där vad man kan bli påmind om i drömmen. Och vad mycket man kan lära sig av det om man inte drömde som jag inatt.

Ni kan tacka mig sen då ok.