en liten undran

Nu har jag undrat det här ett tag. Det här som man gör på Mödravårdscentralen alltså.
Jag följer ju med min tjej dit. Inte bara för att vara nåt slags stöd, jag är övertygad om att hon skulle fixa det själv även om jag inte var med. Mest för att jag tycker att jag är delaktig i det som händer. Jag ska ju också få barn liksom, tänker jag.
Men så tror jag inte att dom tänker på MVC faktiskt.
När jag är med så är det liksom som att jag inte är där. Dom frågar tjejen hur hon mår och hur hon har det och sen pratar dom lite om ditten och datten och jag skjuter in och säger att jag mår bra med. Inte för att jag känner att jag måste ta plats eller så. Mer för att jag faktiskt är där jag med. Det är VI som ska få barn. Inte bara en av oss. Visst, det är tjejen som bär barnet och alla kroppsliga förändringar, men jag har väl funderingar med. Och undringar om hur det är och hur det kommer att bli.

Jag säger inte att det är synd om mig på något sätt. Inte heller att det borde vara det. Men om jag tänker på det så är det jag som kommer att stå där bredvid min tjej medan hon kanske har sin största smärtupplevelse i livet. Det är jag som ska liksom ta om hand och trösta. Men hur gör man det liksom? Vem frågar mig om hur det känns och hur jag tänker om det?
Eller när tjejen säger att jag tycker att det är obehagligt när hon liksom petar sig hårt över magen, för jag tänker att akta bebisen. Sen skrattar dom lite åt mig och MVC säger till tjejen (utan att titta på mig) att "ja du känner ju liksom vad som är ok". Men jag vet ju inte det. Hur ska jag kunna veta det?
Så jag vill att dom på MVC ska titta på mig också. Och kanske fråga hur jag mår.
Tills dess så påminner jag dom om att jag är ok med.

Sen ringer jag till personalavdelningen för att få veta hur jag ska rapportera mina besök på MVC. Vi har ju trots allt ett personalavtal som säger att jag har rätt till att med lön vara ledig för besök på MVC.
Och personalmänniskan blir tyst och säger efter en stund att, "jaa, det är klart att du kan ju gå på MVC du med. Annars är det ju liksom MÖDRAvårdscentral som det heter.." Och jag blir stum och min haka hamnar i golvet och jag säger att men men jag ska ju få barn med och min tjej och jag vill att båda ska vara delaktiga".

För tanken slog mig aldrig. Att det bara var mamman som ska få stödet och ledigheten och all omtanke från samhället. Tanken slog mig aldrig att jag inte skulle ha rätt till det med.

Fast jag kanske överreagerar. Jag ska väl stanna på jobbet som alla män ska göra när deras kvinna ska få barn. Jag åker väl hem lite tidigare på lördagar så jag kan hjälpa till med ungen när tjejen ska diska och tvätta.

Update
Fick just veta att jag har inte rätt att ta ut nån betald tid för MVC-besöken. Det är bara mamman som får göra det. Pappan får betala med sin semester eller flextid för det.

Jag har en könsroll här, är det någon som har lite cement?