min mamma

Min mamma är 60 år. Hon fyller snart 61.
Min mamma jobbade i en korvkiosk när jag var liten. Jag fick följa med och sitta på trappsteget och leka med mina bilar. Jag kommer ihåg första gången jag smakade på pommes (det var på gröna lund eller nåt slags tivoli allafall). Det var som en dröm när mamma berättade att vi skulle köpa nåt som hette pommfritt och som man fick äta med fingrarna och att min mamma visste att sånt fanns var liksom väldigt stort.
När jag gick i tvåan var jag bäst i klassen och när jag kom hem tidigt en gång för att berätta om vad vi gjort så hör jag skrik och bråk och jag kommer in i sovrummet precis när hennes kille slår henne så hon faller ner på sängen. Jag kommer fortfarande ihåg hennes blick när hon ser mig stå där.
Min mamma har bara haft killar som svikit henne. Och oss barn.
Min mamma har 20 vänner på facebook. Det står att hon gillar dans och att läsa böcker. Ibland läser jag att hon spelar bingo på nätet och det gör mig ledsen när jag tänker på att min mamma gör saker ensam.
Min mamma började jobba direkt efter grundskolan. Jag vet inget om hennes skoltid.
Min mamma lever, men jag vet inget om hennes liv. Hon vet inget om mitt heller. När jag tänker på om det skulle hända med mina barn så får jag panik. Panik över att jag inte gjort det jag borde. Nämligen prata med min mamma.
Min mamma har tagit hand om oss helt själv i hela sitt liv. Trots att hon också säkert fått tagit hand om sina män och säkert också haft egna saker att fundera på. Jag tänker ibland på att hon varje dag gjort middag till oss alla. Det imponerar tycker jag, att en person faktiskt, trots all skit den är med om, lyckas uppbåda energi att laga mat till sina barn varje dag. Ju mer jag tänker på det desto mer imponerad blir jag av henne och desto mer skäms jag över mig själv. Hur jag skrek åt henne den där dagen över telefonen och sa att jag inte ville vara hennes kompis och att vi inte skulle prata mer med varandra förrän jag bestämmer det. Hur ont det måste ha gjort henne, trots att det inte syns utifrån. Hur jag krävt en perfekt barndom, när hon knappt haft pengar till hyran.
Det gör inte saker bättre så klart. Eller mina minnen lättare för den delen. Det är väl i bästa fall någon slags tröst att ha en insikt allafall.

Min mamma tycker om katter. Så hon ska få en kattunge av mig i födelsedagspresent.