pengar tillbaka

Det är bra nu för tiden när dom frågar i kassan på affären om jag vill ha kvitto på saker jag köpt. Det är som att få välja mellan att komma ihåg all skit man köper eller inte. Vill jag verkligen veta att jag köpt fem paket cigg den här helgen eller kan jag snälla bara få glömma det direkt. Jag tänker att vi kanske ska införa det över hela linjen. Varje gång jag gör något pucko på fyllen så kommer det en snubbe och frågar: -vill du ha kvitto på det där eller. Och jag bara: -bara om det är ångervecka.

va äre me dig rå

Vad är det med killar som dansar med knäna ihop. Är dom nån slags bög eller?

plötlist på internet

Om jag fick så här fula barn skulle jag nog inte våga lämna dom på dagis. Möjligen i skogen..

världens bästa låt

Ibland när jag hör en särdeles dålig låt brukar jag tänka; undrar om det finns nån som tycker att det här är världens bästa låt. Nån som liksom blir extra glad när den spelas på radion. En person som verkligen älskar den, som jag älskar waltz 2 xo, med Elliot Smith. När dom hör låten så utbrister dom -Åhh det är ju den här, det här är världens bästa låt.
Just nu tänker jag det om Walking on sunshine med Katarina & the waves. iTunes shuffle hittade just den bland mina 5708 låtar på datorn.
Som nu är 5707 st.

energipåslag

Hur kan det komma sig att oavsett hur länge jag är uppe på nätterna så vaknar jag klockan 9:00 på morgonen. Det verkar finnas en magisk gräns dock. Det är ungefär en timme efter godisregnet. Klockan 04 alltså för er som undrar. Då sover jag till klockan 10. Fantastiskt intressant det här. Det största problemet är vad man ska göra hela dagen innan alla har vaknat. Eller vänta, tills B kommer ham ska det vara.

hej elliott, vilken tur att du kunde komma

I'm doing just fine, hour to hour
note to note

välkommen till verkligheten

Tydligen är det långhelg nu. Jag hade inte en aning. Det här betyder ju att jag får som en bonusledighet. Jag undrar vad jag ska spendera alla extra timmar med att göra. Spela gitarr och dricka vin ligger högt på listan. Kolla på tv och sova ligger långt långt ner. Jag tänker att det är en skillnad i sluffsighet mellan dom två. Och att jag gör den minst sluffsiga av dom.

och ja, en låt också

Jag hittade en låt i min mapp. jag vet inte var den kom ifrån eller när. Men bra är den.

jamen det blir väl en bild då

På min fina gitarr. Den låter bättre och bättre för varje dag.

inte samma lika

Jag ska precis teckna försäkring till min mc och vad ser jag om inte att Tennant är dubbelt så dyra som bilmcsport. Undrar varför det är så att dom måste vara så himla mycket dyrare. Plötsligt slår det mig. Det är så klart att Tennant har Codes of conduct och en säkerhetspolicy som heter duga. Jag lovar att alla deras anställda dessutom har samma skärmsläckare. Jag tror att jag tar deras försäkring istället. Det känns mycket tryggare för mig som kund. Jag vill ju inte ge mina pengar till några sluffsiga anställda som inte förstår att uppföra sig som hederligt fölk.

Ingen panik, alla på en gång

Jag får lätt panik i nya städer. Ju större stad desto mer panik. Jag kommer ihåg när jag under stort rabalder och orerande parkerade bilen på trottoaren vid Sergelstorg när jag var nere i Stockholm första gången med bil. Det blev för mycket för mig alla bilarna och människorna. Stor stad lika med stor panik. Det är liksom så mycket att hålla reda på. Jag blir som hunden när vi tog henne till storstan. Helt stirrig av allt som finns att titta på. Allt nytt jag vill se och lägga på minnet. Hur ska jag klara mig i Paris. Jag menar, har ni sett hur jävla stort det är där. Det är stort som aset. Vilken tur att jag har en reskamrat som verkar trygg. Jag har utsett honom till logistikansvarig. Han har namedroppat åtminstone tre platser jag aldrig hört talas om samt besökt Paris en gång tidigare. Det kvalificerar honom lätt för den tjänsten anser jag. Han har dessutom ett trovärdigt uttal på de platser han pekar på på kartan. Jag skulle säga att jag verkar vara i trygga händer och att jag säkert klarar mig på dom enda fraser jag kan på franska. Det är dom enda jag behöver här hemma också faktiskt. Je suis perdu och ingen orsak.

You've got a new message from SoKo!

Precis som jag förutspådde så radar gud eller djävulen upp hinder på min väg till Paris. Etta på listan blev ett mail.

...

Thanks for your email.
We are really sorry but this show has just been canceled.
There will be some other shows scheduled in Paris soon. Please check again on this page for updates,
Sorry again,
Best,

SOKO

Men jaha.

TYPIST!

jesus vilket tjat

Jag är inte mycket för religion. Det är inte så att jag etiketterar mig själv som troende eller icke, jag tycker också att det är lite fånigt att kalla sig agnostiker eller ateist och dylikt. Bara för att göra ett statement av något slag. Jag tänker att det eventuellt är ganska barnsligt att göra så. Det är bara inte min cup of tea. Jag håller med B när hon pratar om Gud som att han (ja det är en han för fan) verkligen finns. Men jag är inte lika säker som hon när det kommer till kritan. Men här kommer min viktiga poäng. Jag bryr mig inte. Ok. När det kommer till kritan så bryr jag mig om tre saker här i världen och det är B, min egen hälsa och att få ha nån att hånglas med. Resten kan högaktningsfullt upphöra att existera utan att jag kommer att höja ett ögonbryn som respons.

Jag kan verkligen inte orka bry mig om huruvida bibeln är sann eller falsk. Jag tycker att man ska betala sin kyrkoskatt och att man ska rösta i kyrkovalet. Jag går i kyrkan på julottan för att det är mysigt. Jag vill begravas på en kyrkogård och jag har till och med förtroende för präster. Det är lönesolidaritet och empati som ska gälla i världen. Det blir inte bra annars. Vi är inte snälla människor om vi inte känner solidaritet med dom som har det sämre. Så enkelt är det. Det spelar ingen roll hur mycket ni tjatar om era pengar och allt ni vill köpa. Det är inte saker och pengar som ska styra världen. Det är dom finita värdena som är dom viktiga.

Jag tror kanske inte på Gud eller bibeln men jag blir faktiskt arg när jag måste sitta och lyssna på att det minnsan finns bevis för att det inte är sant. Att arken rimligen inte kunde ta två av alla 40 miljoner djurarter som finns, borträknat alla okatalogiserade arter i regnskogarna. Jag skiter i att det fanns nittio profeter till i Jesus hemstad och inget kunde vara mig oviktigare än att man inte kan överleva tre dagar på korset. "Det är inte logiskt" jadajadajada..

Nu undrar jag så här. Varför är det så viktigt för er att ta högt och tydligt ta avstånd i den där frågan. Vad för funktion fyller det för er att statuera er icke-tro och de troendes dumhet. Må hända är 2 miljarder människor lurade och dumma i huvudet. Men det är ni med i så fall. Låt Gud vara. Och mig med. Förorena inte mina tankar med ert evidenssnack. Gå och sprid er retoriska gödsel nån annanstans. Typ på en blogg.

till paris

Jag ska få åka till Paris. Att jag ska få åka dit är att jämföra med att som barn få stanna uppe längre med dom vuxna när det är fest. Eller kanske att få gå på Gröna Lund. Eller som tonåring få pussas med den där söta flickan man tittat på ett tag. Eller vinna på lotto kanske. Eller möjligen få åka till rymden om man är Christer Fuglesang. Eller slippa provet man inte pluggat till. Kanske till o med som att få samtal av nån man håller av. Äh, det går inte att förklara. Jag är som ett barn på julafton. Jag hoppar som en känguru inuti. Nu är det väl bara att vänta på att något skit ska hända som gör att jag inte kan åka. Det händer jämt. Det finns något kausalt samband mellan att jag ska göra roliga saker och att nån skit kommer upp emellan. När jag dör ska jag ta ett allvarligt snack med Gud om hur orättvist livet varit mot mig. Fast om jag får åka till Paris utan att något skit händer innan eller under tiden så kanske han kommer undan lindrigare.

kvällar på alcazar

För något år sedan hängde jag och gänget på Alcazar varje tisdag. Gänget är alltså B. Ibland hängde J på också. Alcazar är Nalens bakficka och ingen superdiscoklubb som det låter, jag tror att det där speedade discopoppbandet kom mycket senare också. På Alcazar är det lågt i tak och jättelåg belysning. Man sitter i ett litet mysigt rum vid små små runda bord jättenära scenen och alla band som spelade där var det bästa vi nånsin hört. Vinet var billigt och dom som hade klubben sa alltid hej och pratade en stund när man kom dit. Artisterna stannade också gärna kvar på en pratstund. Precis som det ska vara på en bra konsert. Det var där vi såg Jonatan Fast första gången och Jennie Abrahamsson satt ihopkrypen och spelade sina då enda fyra låtar på elpiano med gulligt mellansnack.
I efterhand har jag och B enats fler än en gång om att Peter Murphy's Carver Combo var det bästa bandet vi hört där och deras skiva har spelats om och sönder i nära nog ett år i bilstereon. Fortfarande när vi hör dom så tycker vi att det håller. Jag har förgäves försökt dela med mig av upplevelsen till några väl valda musiktyckare, fast ingen håller med mig. Jag står dock fast vid det här. Peter Murphy's Carver Combo är kanske det bästa svenska bandet i sin gren och deras skiva One Sin Between Me And The Lord håller toppkvalitet även efter flera år av lyssnande. Dom förtjänar upprättelse tycker jag.
Det ska dom få här, och här.

obviously, music is my hot hot sex too

Det här har blivit ett bättre sätt att dela låtar med de man bara känner måste ha dom på stört. Så. Frou Frou och Frou Frou igen. Så där ja. Dooodummdadadummdadadumm. Hur bra som helst. Då vet jag inte vad jag ska göra mer ikväll. Jo maila frankrike skulle jag ju fixa. Undrar om jag ska använda mig av babelfish igen eller om det kanske kommer att se knasigt ut. Eh bonjour, où est la métro à la maison. Nä det blir inte så bra. Just ja. Gitarrläxa. Eller vänta, jag har ju problem med sånt som folk säger åt mig att göra. Bäst att låta bli. Jag lyssnar tio gånger till på This Spring istället. Kanske jag ska öva på den istället.

Så här tror jag att det gick till

Någonstans i Världen för kanske 200 år sedan, möjligen ännu tidigare, var tre män i full färd med att bygga ett hus till en av männens bror som var sjuk. Plötsligt kommer en tjock gubbe från ingenstans och ställer sig och tittar på. Gubben äter en triangelsandwich från 7-11 och antecknar saker i ett block. Efter en timme utbrister tjocka gubben:

-Men härregud vilket fint hus ni bygger. Jag tror att jag ska bestämma hur ni ska göra det hädanefter, och ni kan få ge mig större delen av er lön som tack för min autodidakta expertis!

De tre männen tvekade inte ett ögonblick att tacka ja då dom tyckte att det inte lät mer än rimligt att det skulle vara så att nån fick bestämma också.

Det här med chefer är verkligen underligt tycker jag. Hur blev det så att några jobbar med det riktiga jobbet och att någon bara sitter och bestämmer hur det ska göras. Och hur gick det egentligen till första gången det hände.

Det är lika svårbegripligt som att förstå hur personen som sågade ner det sista trädet på Påskön tänkte.

sära passasseraree (med finskt uttal då)

Vi säljer ett dyrt bredband här. Det är främst för att finansiera alla våra chefer och så att vi kan ha råd med alla våra dyra klipp å klistrakonsulter som ber oss visa med kroppen i grupp hur vi uppfattar internetleverantörens viktiga värdegrunder. Vi byggde ett träd och sen kom det en jägare (jag) och dödade alla i trädet. Hur som helst. Vi har nu tagit dyra pengar för vårt premiumbredband ett tag så vi kunde göra en filmfrågesport om våra superviktiga säkerhetsregler. Vi är förmodligen i samma säkerhetsklass som Pentagon och NASA just nu. Det är min skyldighet att visa en screenshot från en av deltävlingarna. Mannen på bilden heter checkt nog Securiguru och ledsagar oss stackars får genom säkerhetsdjungeln av svåra val och regler. Jag tog tillfället i akt att påpeka svårigheterna från det berömda "golvet". Om ingen skvallrar för fröken så kanske jag slipper arbetslivets motsvarighet till skolans kvarsittning. Utgång lika med hemgång.

Mary said it best when she said

The tree by my window

Turns gray in November

I watch the leaves as they fall

The branches left naked

Reach up so proudly

I wish to God you would call

But me I'm the dead one

You are the lover

Who loved me right down to my bones

Now I walk through the fire alone

lustiga huset

Det slog mig just att jag jobbar med a hole bunch of fula människor. Såna där med icajeans, vita tubsockor och gamla utnötta t-shirts med hårdrockstryck. Typ Metallica eller AC/DC. Yo old people, 80-talet ringde. Dom vill inte ha tillbaka nånting. Människorna sitter här runt om mig med pliriga ögon och sura miner och stirrar på sina skärmar. När dom kommer hem till sina familjer så äter dom under tystnad sen kollar dom på tv. Säkert äter dom sitt godis under tiden.
Tänk om det smittar undrar jag nu.

bloggtjöta

Egentligen brukar folk få tjata flera veckor för att få adressen hit. Jag förstår egentligen inte vad som är grejen med att läsa min blogg. Jag läser iofs andras bloggar och tycker det är theshit men. Så jag brukar låta dom tjata lite. Lite som med barn och djur. Om dom tjatar om en hund i ett år så vem man liksom att dom verkligen vill ha en hund. Och när dom sen får sin hund så tar dom hand om den för att det har blivit nån slags värdeökning.

Så tänker jag. Jag misstänker att det inte är applicerbart på vuxna. Sen så agerar jag helt tvärtom när det gäller.

o captain my captain

Tänka sig att jag hittade en flaska sprit i kylen. Bakom all senap och för gammal majonäs står det en slatt. Och ja en slatt är en slatt. Så varför inte dricka ur den nu? Jag gissar att den stora frågan är: ska jag ha cola i rommen eller inte..

excusez-moi, vous veulent faire de beaux enfants

Jag tänker att jag skulle trivas bra med en tjej som spelar gitarr och sjunger. Gärna på franska. Hon kunde spela sina sånger för mig och fråga om råd om det är bra eller dåligt och jag skulle säga att det är jättefint. Då ler hon och böjer sig fram och kysser mig. Hon lär mig sina sånger och på sommaren sitter vi på balkongen och spelar tillsammans. Så. Jag åker helt enkelt till Frankrike och kollar läget. Jag tänkte börja här.
Den nionde maj blir bra tror jag.

(och jag veeet, det är säkert felstavat och grammatikvidrigt men jag kan inte franska. Je ne parle pas français motherfuckers!)

nu går tåget

Nu har tåget stått på perrongen länge nog. Imorse tuffade loket iväg på maxfart redan innan första stationen. Tänka sig att folk är modiga nog att ställa sig mitt på spåret fast dom ser tåget komma. Ikväll ska jag byta lokförare och sätta mig i sista vagnen ett tag. Man blir åtminstone utvilad där.

morgonstund

Ibland är det fint i storstaden med. Jag var ute på tidig promenad och när jag svängde ner mot Slussen från Götgatan så hälsar solen god morgon. Klockan är 04:30 och jag är 23 år full.

små små saker

Nu piper min mobil igen. Flera gånger idag. Nog för att få mig att le lite för mig själv. Jag är lättroad jag vet.

hemmafester

Jag tycker att det kan bli officiellt att hemmafester är dom bästa festerna. Krogen är trångt, man svettas inne och fryser ute med ciggen om vartannat. Det är dyrt i baren och vakterna ser bistra ut om man tittar för länge. Tjejerna är för fulla och tror att det enda sättet att få en kille är att porrdansa och gnida röven mot ens kuk. I don't do drunks. Killarna är fula eller muckiga, oftas går dessa epitet hand i hand. Är det flera dansgolv så är det i allafall bara ett som är bra nog att dansa på. Sen måste man sitta och lalla med nån jävla taxichaffis för att komma hem.
Hemmafester däremot. I tell you. Gratis sprit, och på denna fest även jellyshots. Trevlighetsgaranti på deltagarna eftersom det ju är kompisars kompisar. Ingen muckar och ingen porrdansar. Iställer kan man spela guitarhero eller synth och snacka bloggar och musik i köket när man äter varma mackor. röka kan man göra under fläkten och sen kan man få sova över om det skulle bli så. Dessutom är det på hemmafesterna pandorna sitter. Och inte måste man betala gabberob heller.

jag har migrerat

Till Apatien. Där dom apatiska barnen kommer ifrån. Det är min chef som gav mig biljetten. Tack sa apan.

vinst varje gång

Vi ska på tivoli. Eller i allafall ska vi nästan på tivoli. Vi ska till Sundbyberg. Sumpan är roligt som ett tivli för där finns det ett sånt där vinst varje gång-ställe. Grand Garbo heter det. Jag gillade alltid dom där vinst varje gång-stånden på marknaden i Stöde eller Selånger. Man betalar en tia sen drar man i ett snöre och får en grej. Varje gång. Precis så är det på Grand Garbo i Sumpan. Man betalar hundra spänn i dörren sen går man in och drar nån i armen. Vips så får man hånglas. Varje gång. Men precis som dom där tivolistånden så får man nästan alltid bara dom billigaste och sämsta sakerna. Små plastankor eller mininyckelringar med nån tärning på. I Grand Garbos tappning blir det kanske en tungt överförfriskad ensamstående trebarnsmamma med ringar under ögonen eller möjligen en döfull fjortis i pyjamasbrallor.
Och precis som på det riktiga tivolit önskar jag mig den fina Pandan där i hörnet.

dagens gåta

Fråga: Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?

Svar: Ett sällskap som ska gå på krogen med Andreas.

terapieffekt?

Igår: Tänkte inte en tanke på att tanten bakom disken på "posten" slarvat bort mitt paket. Fick vänta i en kvart utan resultat. Gick därifrån utan paket men med ett leende på läpparna och handlade lite muminkex på ica istället. Mums med en öl på balkongen. Eller så har jag tappat några hjärnceller för mycket på festen i lördags. För vad är egentligen grejen med att dom tog bort posten och istället införde "posten" på ica. Det är ju samma sura semitjockisar som står och snörper munnen där bakom i allafall. Och det är tamigfan samma glosögda mumlare som står och väger ben bakom i kön också. Sen muttrar dom åt mig.. MIG. Det är för fan inte jag som tar upp deras värdefulla TV-tid med skit. Det är ju den där pellejönsen bakom disken som dom borde trycka upp mot väggen. MEN TA OCH SNABBAREJ NURÅ!
Så där ja. där kom det. Inte en dag för tidigt.

äntligen viktig

Jag har börjat skriva upp i min almanacka vad jag ska göra under veckan. Just nu har jag fem anteckningar i min lilla bordsgrej på jobbet. Träna, gå på fest och möten är inbokade tillsammans med nån kurs här och en ridlektion där. Jag känner mig genast som en bättre människa. Tänk om någon kunde sagt det till mig lite tidigare. Att man ska behöva komma på allting själv alltså. Fem anteckningar redan andra veckan. Det är nog det närmaste sex jag kommer den här månaden.

viktiga möte. och roliga

Vi har workshop med pr-byrån. Jag är såklart med. Jag och 19 andra tyckniker. Charlotta säger att det ska vara enkelt. Charlotta jobbar med kulturfrågor på pr-byrån. Tavlor och sånt då frågar jag men hon säger att hon menar företagskultur och att det är en annan sak. Det är kallt säger någon och fyra andra börjar genast tala om att det är det inte alls det. Argue about reality tänker jag och lyssnar på de som envist hävdar att det är kallt och de som säger att det är det inte alls det. Charlotta säger att nu ska vi ta på oss glasögonen och jag ryser för att jag tycker verkligen att det är ett töntigt uttryck. Det säger alla som har läst vetenskapsteori på universitet. Dom har ofta glasögon. Fula glasögon, det är väl därför dom vill ta på sig nån annans. Hegels till exempel. Eller Asplunds. Fast han hade väl inga glasögon vad jag vet. Jag är allafall inte blind eller vanskapt så jag behöver inga glasögon. Allra minst någon annans. Jag brukar nästan alltid skriva anna när jag ska skriva annan, då tänker jag på henne i tio sekunder. Sen ändrar jag. Lite som det blev i verkligheten. Nu sitter vi på en buss säger Charlotta, och det kommer en gammal vän. jag tänker att det är Anders. Han frågar vad jag gör nu för tiden och Charlotta säger att vi ska svara med att berätta vad vi jobbar på för företag. Jag tänker att det inte alls är vad jag skulle svara i verkligheten. Men jag gillar Charlotta. Hon har det där lugna sättet. Sen frågar hon viktiga saker. Som "vilka menar du när du säger dom" eller "berätta vad du tänker när du säger så där".
Några berättar att dom har fått sittkuddar på sitt jobb och att det är som små sakerna som gör skillnaden. Jag tänker att det är ett intressant sätt att storleksbestämma viktiga saker så där. Tvärt om liksom. Om saker får en att må bra så är det litet och om man är arg kan man vara arg på t ex "allt". Allt är ju typiskt stort. Jag undrar vem den där Graham på Vodaphone är, eller var. Dom kallar honom för "frälsaren". Helt utan att reflektera över det. Frälsaren är ju typ Jesus. Jag tror att han kanske var en stor narcissist. Och att dom anställda var hans leksaker. Han med bomullsbyxorna har glasögon och har ritat upp en tes på ett papper. Den ser ut som en sån där grej man mjölkar kor med, fast med pilar och ett stort badkar. Han kallar tesen för organisationsmodell och människor i modellen för djur. Det är viktigt att vi strävar efter en gemensam organisationsmodell så vi kan förstå vilka sorts djur de på de andra avdelningarna är. Han säger djur om oss i andra sammanhang och jag gillar honom inte. Rent instinktivt tycker jag att han är tönt, han var säkert mobbad i skolan. Stod och ritade upp organisationsmodeller på svarta tavlan och förklarade för klassen varför det vore bättre att spela fotboll på hans sätt. Sen fick han spö på rasten. Nu tar han igen det genom att låna två minuter av pr-byrån för att presentera sin tes. Han kallar den dessutom felaktigt för en teori. Jag tycker att folk ska sluta med två saker. Ett; att säga att deras tankar är teorier, och två; att säga att allting är relativt. Det är det inte. Om ni visste något om vad det skulle betyda för världen om allt var relativt skulle ni inte säga så. Uppfattningar och tid är relativt. Inget mer.
Nu har vi storytelling och jag får skriva en berättelse. Precis som i skolan sitter alla och skriver, några tittar upp i hjärnan eller runt om i rummet för att hitta bilder att associera till. Jag är klar först och frågar om jag ska gå omkring och hjälpa dom andra. Charlotta ler och tycker att jag är gullig. Jag ser att hon känner igen mitt skämt också. Hon var säkert en av dom som var klar först i skolan också.
Innan vi slutar så säger någon att man vill ju utvecklas på jobbet annars är det inget roligt. Jag tänker att ni borde utvecklas utanför jobbet istället. I familjen och som människa. Inte som nån jobbmaskin. Varför tänker alla så himla tvärtom undrar jag.

gubbar med bomull

Vad är det för fel på nån som tar på sig såna där fula tunna bomullsbyxor och sedan låter dom hasa upp för benet till strax nedanför knät så man ser inte bara dom fula svart och rödrutiga gubbestrumporna utan även de långa ludna benen.

(nu kan ni andas)

tak så mycket

Springa på tak är nog en av de saker som jag gjort mest i livet. Sammantaget har jag förmodligen spenderat åtminstone en vecka per år med att springa runt på tak överallt i Sverige.








Inte för att jag är byggare eller något sådant. Snarare för att jag är kille. Killar gillar ju att ta sig högt upp på olika sätt. -Kolla va högt upp jag är mamma.
Vi klättrar på nästan allt som går att klättra på. Träd, stolar eller tjejer. Ibland klättrar jag på väggarna hemma. Roligast är det att klättra på hus. Fråga vilken kille som helst så kommer han att försöka fasadklättra på närmaste husvägg. En gång sprang jag och en vän i full fart över takåsarna i Sundsvall. Taket var vått av dagg och vi hade inte en tanke på vad som kunde hänt. Nu för tiden kommer den tanken då och då. Idag var jag så upp på taket till mitt jobb och titta vad jag hittade. Jo en stege upp till en liten plattform och därifrån kunde man ta sig vidare till en takplätt lite högre upp. Jag kände mig som när jag var liten igen. Tills jag tittade ner och insåg hur jävla högt uppe jag var. Då kände jag mig ännu mindre.

lyckliga jag

Idag fick jag frågan; Om lycka kunde mätas på en 100-gradig skala där 1 betyder maximalt olycklig och 100 maximalt lycklig, vilken siffra skulle då då ge för egen del?

Jag förstår ju att lycka inte kan mätas så där i siffror men det är ju en undersökning och jag är inte omöjlig i det avseendet heller. Jag ger mig själv 85. Nu tänker jag att det kanske är för lite. Eller för mycket eventuellt. Med tanke på att jag på frågan innan svarat "familjesituation" på vad jag skulle vilja ändra på för att bli lyckligare. En flickvän tänker jag alltså på då. När man mäter lycka är det viktigt att räkna det som saknas tänker jag. Det är ju alltid lättare att skatta värdet på det man inte har. Och det är inte mitt fel att det är så faktiskt. Å andra sidan så kanske man tenderar att skatta det man inte har högre än det man har.
Men nu undrar jag.. är flickvänner verkligen värda 15 i lycka. Är det mer kanske, eller mindre. Och i så fall hur mycket. Jag tänker att det är svårt att bestämma det där och att 15 får tjäna som ett rimligt värde på den lycka en flickvän uppskattningsvis skulle ge mig. Åtminstone just nu. Jag kanske ska ringa till Demoskop och fråga hur jag ska skatta lyckan. Är min bil värd 5 verkligen. Och min bästis, vad är hon värd. Fast det kan dom inte svara på hos Demoskop tror jag. Men jag fortsätter att undra lite.
15.. jao, det kan det ju lätt vara värt för att få ligga lite mer regelbundet. 20 kanske till och med.
Jag ska nog ringa Demoskop och skälla ut dom för att jag var tvungen att fundera på det här alls.

jobbkonversation

jag: Vad gör du?
jobbmänniska: Jag är doktor
jag: Eh va..
jobbmänniska: Alltså, jag är naughty doktor
jag: Jaha. vad gör man då
jobbmänniska: Alltså, jag vet inte vad jag ska göra.
jobbmänniska: Jag är naughty doktor och vet inte vad jag ska göra.. fan.
jag: Nu är det bäst vi tar lunch.
naughty doktor: Ja, ok då. Vart ska vi?

U-län

Kan någon förklara det här med län för mig. Vad är grejen med län. Jag har funderat på det här ett tag nu eftersom jag var tvungen att göra en indelning inför min Sverige-runt. Jag lutar åt landskapshållet. Det är liksom gammalt och fint på något sätt. Sen sitter jag och kollar kartan och vad ser jag om inte en massa län. Län. Alltså vad var det för fel på landskapen och varför finns dom kvar efter att länen skapades. En del län delar ju liksom landskapen och går över flera olika landskap. Kolla Norrbottens län till exempel. Stort som aset men landskapet Norrbotten är typ en tredjedel av samma län. Och Lappland som är stort som aset men ändå fick vara med i Norrbottens län. But why?! Lappland ingår dessutom i Västerbottens län men Västerbottens landskap är bara en fläck på kartan. Hur funkar det där med län och varför undrar jag nu. Det är ju helt obegripligt. Dessutom ser man att ju längre söderut man kommer desto mer lika landskapen blir länen. Skåne, Blekinge och Halland till exempel är ju precis lika. Underligt det med tycker jag. Säkert nåt politiskt med andra ord. Ulän för län.

Stockholm. En liten storstad

Jag kan passa på att onda mig över Stockholm. Nu när jag ska åka till en stor småstad. Är inte Stockholm en väldans liten storstad ändå. Jag tänker på att det faktiskt är en huvudstad och att den ändå inte kan uppbåda fler än fem affärer som har öppet efter klockan 18 en vardag. Eller att man bara har tre scener att välja på om man vill se lite ny musik. Och nu tänker jag inte på det där stället som är döpt efter en dålig låt av ett ännu sämre band. Det finns inga scener för småbanden i Stockholm. Och dom som finns har en dag i veckan då dom kör sina öppna kvällar. Det finns korvkiosker och Mc Donalds. H&M och SF bio. Det finns Åhléns och ICA. Sushibarer i varje hörn och andra restauranger till förbannelse. Allt det finns i Sundsvall också. Och dom har öppet lika länge som ställena i Stockholm. I Sundsvall finns det tre scener för små och stora band. Det finns ICA och H&M och MC Donalds. Och IKEA, som dom har dom smällt upp två av i Stockholm. Det är ju bra. Vart skulle man annars göra av all jävla dötid man får i den här fakestorstaden. Östersund är en större stad i så fall. Där har dom en dag i månaden då hela stan har öppet till 22. När hände det senast i Stockholm undrar jag. Det finns inget i Stockholm som inte finns i Sundsvall, eller någon annan småstad för den delen. Umeå har en musikfestival som slår alla festivaler som någonsin varit i Stockholm, nämligen Umeåopen som var bara för någon dag sedan.
Dom säger att Sundsvall har storstadskomplex. Jag säger att Stockholm har det med. Fast utan att försöka göra något åt det.

borta bra men hemma bäst

Äntligen får jag åka hem. Jag kommer aldrig att sluta kalla det för att åka hem hur länge jag än bor här i storstan. Till Sundsvall åker bilen och kompisen klockan 12 idag. Det kan inte bli bättre. Soligt, ny musik och så klart en burgare på Max uteservering i Uppsala. Nu måste man dock krångla sig in dit eftersom nån tönt byggt om vägen. Men det är det klart värt. Cigg och nervevade rutor och ett par stopp på dom vanliga ställena. Ångersjön är min favorit. Och den lilla rastplatsen mellan Gävle och Söderhamn. Eller stoppet efter dalälven där jag stannade och grät en hel timme när jag skulle åka upp för att ta bort min hund. Den här gången ska jag tusan ta med mig kameran och fota lite. Vi vinkar åt spelmannen i Björklinge annars betyder det otur.
Jag tror att världen skulle bli ett bättre ställe om man hade ett hemma som långt från där man bor. Att ha något att längta till, att drömma om under tiden man går i sin boendestad och undrar vad som hände. Åka hem. Det är kanske det finaste man kan göra. Om inte annat för dom man ska åka till. Eller bara för att titta på vad fint det är på försommaren där jag kommer ifrån.

bildbevis

Många har mailat och undrat om det verkligen kan vara så att vi har öl på jobbet. Well people. Bilder fungerar många gånger som bevis. Så även denna gång.

Ölförrådet:

Jag kan koden. (det är mitt förråd..)

Sesam..

Hello ladies

Dagens TV (eller min dag som tv-tablå)

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

etta tvåa

Först kommer arg. Sedan kommer ledsen. Som den där trähunden på ett snöre. Arg drar och ledsen åker med bakom. Och jag måste ta resten av förmiddagen att ta reda på varför.

terapi

Jag har inte slutat gå i terapi bara för att jag inte går dit längre. Jag sitter inte längre på fiket klockan 8 varje fredag. Jag bläddrar inte i telefonen efter portkoden. Men jag har inte slutat. Som en dålig slump så måste jag bläddra förbi båda Maria och Mamma i listan innan jag kommer till psykons nummer. Där är den, portkoden. Jag kan den utantill men jag måste göra bläddringen. Jag kanske måste göra det. En omedveten process som ingår i terapin. Mary kommer efter Mamma och Maria. Betyder det något. Är det i den ordningen jag måste hantera dom. Eller så är det bara en slump. Fiket är min fristad. Jag tänkte så ofta, och hon undrade så klart varför jag använde det ordet. Om något är en fristad så är något annat ett fängelse. Varifrån kommer känslorna. Orden kommer svårt vissa dagar och känslorna ännu svårare. Fiket, min fristad, är tyst på morgonen och jag fikar ensam igen. Försöker tänka eller läsa eller bara sitta. Ibland skakade jag redan innan jag gick därifrån. Mariatorget. Bara en sån grej. Mariatorget 1. Etta på listan alldeles för länge. Och portkoden. Porten. Jag. Människorna på fiket. Trappan upp, fast det är för många våningar att gå så gick jag ofta. Släpade fötterna och tankarna i en säck bakom. Väntrummet med tidningarna och radion. Och tankarna. Jag har inte slutat bara för att jag inte går dit längre. Tankarna finns med fortfarande. Internaliserade och än fler som är mina egna. Jag reser mig upp den sista bestämda gången och du ger mig en kram som betyder något. Du säger att du aldrig tvivlat på min överlevnad. Jag kliver ut på gatan och känner mig inte ett dugg bättre. Livet är annorlunda nu. Jag känner det på ett annat sätt. Jag ser er tydligare och jag tänker tankar om ensamhet och sorg och glädje. Vi undrar ibland vad som blev bättre. Ibland önskar vi att vi aldrig började. Jag har inte slutat i terapi bara för att jag inte går dit längre. Det händer nya saker varje dag. Helt av mig själv.